All-in
Menade jag att MS inte är anledning nog? Är det inte lika viktigt att gå all-in mot? Om jag aldrig får cancer då, hade jag aldrig gått all-in då? Eller om jag får cancer, då kanske all-in är för lite och för sent?
Ibland låter det som kommer ut ur min mun så förbannat korkat. Och jag hör det först efter att det är sagt. Det händer oftare och oftare. Hjärnan blir segare och segare. Det blir svårare att formulera sig. Både i tal och skrift.
Här känner jag inte igen mig själv. Jag är ju kvick. Snabbtänkt, Svar på tal. Smarta utlåtanden. Rolig.
Jag är fortfarande hur rolig som helst. Innerst inne. Men det når inte ut. Istället för att stamma, slöddra eller skriva fel har jag varit tyst.
(Note to self: Jag tror det hände något i femman.)
Periodvis gör jag kraftansträngningar för att visa vem jag är. Men energin räcker bara så långt. Sen sätter jag på laddning.
Nu är det dags att ladda fullt. All-in.
